spintheglobe.blogg.se

Så var det äntligen tid att fortsätta kusten ner. Allt var klart vi hade hittat två tjejer från Canada som skulle flytta in i vårt rum och allt var packat. Nu skulle vi bara jobba våra två sista pass, men just då två dagar innan skickar en av tjejerna ett sms om att dem inte längre kan flytta in. FAN! Vi måste hitta någon som flyttar in för att få tillbaka vår bond på $900, vi har turen med oss och hittar nya tjejer. Dem kommer nästa dag och vill absolut flytta in dagen därpå. Så efter att ha jobbat vårt sista pass och svept avskeds SHOTS med alla vi lärt känna traskar vi hem i höstnatten. Nästa morgon kommer tjejerna och vi beger oss till kontoret som har hand om lägenheterna. ( Vi visste om att kontraktet skulle gå ut i mitten av april men efter att ha ringt och besökt dem minst tio ggr under tre veckors tid, kände vi ingen panik då dem sagt att det absolut går att förlänga.) Typiskt nog, samma dag som vi ska åka. Säger ”Michelle” att det är ju inte vi som står på kontraktet nu.. Eh nej det är ju därför vi kontaktat dig hundra ggr. Dem som står på kontraktet är i Brasilien. Vi betalade bond till dem och nu när vi flyttar ut har vi hittat nya som kan betala den till oss. Icke sa nicke! Så efter att ha fått missa Greyhound bussen tre ggr i hopp om att få en bond tillbaka, satte vi oss tomhänta på den sista bussen och Anlände till Byron Bay på kvällen – där va den dan’ borta.

Michelle ska försöka fixa tillbaka vår bond på något sätt. Vi får väl se..

Inte nog med det sp gjirde jag en ögonfransförlängning dagen innan som inte gick så bra. Hon satte nämligen hår förlångt in så jag hade tre hårstrån som skar in i mitt öga varje gång jag blinkade. Det skar upp hela ögat! Så jag fick gå tillbaka, inte en gång utan två för att det tillslut skulle bli rätt. ALDRIG MER extra hår på ögonen!

Turen vänder i Byron bay :D Vi skulle bo i ett 8 bäddsrum, och få sova i varsin liten minisäng. Vi blev uppgraderade till en dubbelsäng i ett 4 bäddsrum = LYX för BP’s i AUSTRALIEN!

Solen skiner när vi vaknar nästa dag. Det är dags för Surfskola J och det är precis som man tänker sig. Vi åker bort till en av stränderna i närheten i en skruttig van med högmusik och tre instruktörer med långt solblekt hår och smala som pinnar.  Alexander eller ska vi kalla honom ”talangen” är i sitt esse. Jag och andra sidan – not so much. Mina ögonfransar krånglade fortfarande och det var omöjligt att hitta en beauty salong i Hippe bay. Så jag bestämde mig för att vara fotograf istället.

Dag 2

 

 

 

 

Dag 2, fransarna hade tagit sig i kragen och rättat till sig själv. Dubbelmoral - CHECK! Jag älskar mina ögonfransar och kommer aldrig att ta av dem :) )

Nu skulle jag bannemig också surfa. Dag 3, 4 och 5 lika så. Talangen blev proffs! Jag själv lyckades surfa några gånger men flög mest runt som en strumpa i en tvättmaskin. Det var så strömt att det tog mig säkert fem minuter att bara komma ut 25 m för att sedan hoppa på en våg. Om jag ens kom ut vissa gånger kom mördarvågor och slängde tillbaka en hela vägen in i strandkanten. Efter några brädslag i huvudet och skrapsår av sanden samt miljoner blåmärken gick jag tillbaka till att vara fotograf.

Måste dansa, dansa, dansa.

 

Instructor Dina - "You're a really cool couple" ;P

Ladies first.

 

En regel, dit du tittar går brädan..

 

 

 

 

TALANG!

 

 

 

 

Sista dagen är vårt uppdrag att se delfiner, då vi haft chans att se dem hela kusten ner men missat dem överallt. På något sätt gillar dem inte oss, vart enda ställe med delfinchans har folk sagt – Åå vi ser dem varje dag här! Konstigt nog INGA just den dagen vi är där. Så vi tar på oss uppdraget att promenera ut på Australiens östligaste punkt. Till fyren.

 

 

 

 

Efter att ha scannat vattnet fram och tillbaka ser jag plötsligt ett stort plask, delfin?! Eller det var ju grått och stort och jag så halva av va det nu var. Alexander missade. Räknades det som att jag sett en delfin?

Nej jag tycker nog inte det. Man ska se flera stycken hoppa över ytan, annars har man inte sett delfiner. Zoo räknas absolut inte.

Byron Bay var helt underbart, live musik i varje gatuhörn. Mysiga restauranger och härlig atmosfär.

Helena, om vi kunde skulle vi köpa alla saker i den här butiken och skicka till dig!

 

 

 

Tapas på The Balcony

 

 

Hostel kök

 

 

 

En efter en musiker trillade förbi och ringen blev större och större. Bara i Byron Bay <3

 

Om Alexander fick bestämma skulle vi stanna här och bara njuta av  lugnet&livet, som Ferdinand under ekträdet. Men Nej som matadoren släpade honom till arenan släpade jag med mig Alexander till Sydney :D BIG CITY LIFE!